Musikinstrument och luftfuktighet

Torr och fuktig luft skadar musikinstrument

Instrument kräver noggrann kontroll på luftfuktighet i omgivningen. Detta är viktigt för bevarandet av alla kamrar, trätrummor och reglage. Torkluft extraherar vitalitet och fuktighet från materialet som skadar instrumentets ljudkvalitet och ekonomiska värde i processen.

Musiker sätter mycket stort värde på kvaliteten på sina instrument, även om de spelar musik som en hobby och inte professionellt. I synnerhet kan pianon, violiner och cellor vara av mycket hög kvalitet och likaså är vissa gitarrer och blåsinstrument av trä mycket värdefulla.

Tonewoods är känsligt för temperatur och fukt

Pianon och många sträng-, stråk- och blåsinstrument tillverkade av ädelträ. Dessa är gjorda av "tonewoods" - trä som växer långsamt och rakt och har särskilt bra ljudegenskaper. Tonewoods lufttorkas och lagras i många år tills all spänning i träet har släppt så långt som möjligt. Många olika trätyper används, beroende på avsedd användning. En egenskap som de alla delar är att de är hygroskopiska. De drar ihop sig när de torkar. När de absorberar vatten expanderar de. Därför produceras högkvalitativa instrument i ett klimat med kontrollerad luftfuktighet och temperatur (beroende på tillverkaren, vanligen vid 20-22°C  och ca 40-55 % relativ luftfuktighet).

Luftfuktigheten som ett sådant instrument senare utsätts för och hur mycket tid det behöver för att justeras har stor inverkan på dess livslängd, spelbarhet, ljud och, sist men inte minst, dess utseende. Musikinstrument lider mycket i alltför torr luft. Även om ett varmt instrument kommer i kontakt med kall luft torkar dess yta, eftersom den värmer upp den luft som absorberar luftfuktigheten.

Gitarr - Hur man ser skador från fel luftfuktighet

Skarpa kanter är en första, tydlig indikation på överdriven luftfuktighet. Detta beror på att träbrädet samverkar om luftfuktighet saknas, medan metallen på ändarna inte gör det. Sålunda överhänger ändarna vid sidorna. Sprucket trä kan också märkas av en förändring i gitarrens yta. I det normala tillståndet bågar det väldigt lite utåt. Det är konvext. Om det går ihop, bågar det in, blir konkavt. En krusad yta är ett annat tecken på låg luftfuktighet. Detta beror på att de ädla trädelarna mellan årsringarna buktar mer än lövträdelarna. Sprickor i ytan uppträder vanligtvis direkt bakom stallet och sträcker sig så långt som i den närmaste delen av kroppen. Detta beror på att strängarna trycker stallet mot ytan med kraft. Träets fibrer i stallet ligger också diagonalt i förhållande till ytan. Som ett resultat gör inte bara de olika träslagen på olika sätt, de gör det också i olika riktningar.

Om den relativa luftfuktigheten är extremt låg, buktar ytan inåt igen. Stallets ändar verkar böjas upp. Om det utsätts för tryck kan stallet släppa. Tillsammans med ytan sjunker greppbrädan något i ljudhålet. Som ett resultat sänks stränghöjden och strängarna träffar ytan som alstrar en surrande effekt. Stöd som inte lossnar kan skjuta ut delar av locket. Skjuvkrafter kan resultera i en lossning av de inre linjerna. Detta leder till resonansstörande ljud. Dessutom försvagas det statiska i gitarrkroppen och andra spänningar genereras.

Det är därför vettigt att överväga rätt luftfuktighet. Torr luft som extraherar vitalitet och fuktighet från materialet också påverka ljudkvaliteten och det ekonomiska värdet i processen.