Många musiker lägger stor vikt vid kvalitet när det gäller deras instrument. Särskilt pianon, violiner och cellor kan vara av dyr kvalitet och många gitarrer och blåsinstrument är tillverkade av värdefullt trä.
De använda och olika träslagen är beroende av användningsområdet. Det som gäller för samtliga typer är att de är hygroskopiska. De krymper därför när de torkar och sväller när de drar åt sig fukt. Kvalitetsinstrument tillverkas därför i ett klimat där luftfuktigheten och temperaturen övervakas.
Fuktigheten i stora orglar i konsertsalar måste styras noggrant för att inte väderlådan och slejferna av trä ska deformeras. Om luften i orgeln blir för torr absorberar luften fukt från trämaterialet, vilket medför att träkomponenterna ändrar form. Detta kan i sin tur göra att slejferna blir skeva och fastnar, och då kommer det inga toner från orgeln. Om väderlådan ändrar form blir ljudbilden felaktig och orgeln låter falskt och ostämd.
Även pianot påverkas av förändringar i temperatur och luftfuktighet. För att förstärka klangen har pianon och andra tangentinstrument en resonansbotten av granträ. Här limmas flera lameller med olika bredder samman. Strängarna spänns över resonansbottnen och trycket är särskilt kraftigt för konsertflyglar. Resonansbottnen kan spricka till följd av uttorkning. För pianon och flyglar kan luftfuktigheten får en hammare att fastna – den vanligaste orsaken när en ton "hänger".
Pianon är ofta klädda med faner. Fanertekniken används för trä som sammanfogas flera gånger. Här läggs flera trästycken samman på en yta på ett sådant sätt att en slät yta skapas. För torr luft kan få fogarna mellan trästyckena att spricka, så att fogarna i det underliggande träet blir synliga. Det är därför av stor betydelse att försöka att upprätthålla en korrekt luftfuktighet. Torr luft, som drar ut vitalitet och fukt ur materialet, skadar inte bara klangkvaliteten, utan även instrumentets ekonomiska värde.
Genom att upprätthålla en relativ luftfuktighet på 55 % i orgeln förblir trämaterialet i balans med luften och behåller sin fukthalt och form. Detta uppnås ofta med hjälp av små och kompakta ångbefuktare, som sprutar in små mängder ånga i orgeln, antingen direkt genom en fläktenhet eller via ett ångrör.
Precis som orgeln kräver själva auditoriet och scenområdet i en konsertsal fuktreglering. Trämöbler och trägolv samt musikernas instrument mår bäst vid en relativ luftfuktighet på ca 50 %.
Luftfuktigheten i scenområdet ska också skapa bästa möjliga förutsättningar för sångarnas röster. Om luften är för torr kommer inte en sångare till sin fulla rätt, på grund av nästäppa och torr hals.
Gitarren är ännu ett bra exempel på hur torr luft kan påverka instrument. Vassa bandkanter är ett tecken på detta. På grund av avsaknad av luftfuktighet kryper greppbrädor av trä, medan metallbanden inte krymper. Ändarna kommer därför att sticka ut på sidorna. Torr luft kan också ses på gitarrens kropp, som normalt är lätt utåtböjd. Om den krymper, böjer den sig däremot inåt och blir konkav.
Ett annat tecken på låg luftfuktighet är en vågformad yta, eftersom delarna av mjukt trä mellan årsringarna faller inåt kraftigare än delarna av hårt trä. Sprickor i kroppen bildas oftast omedelbart efter stallet och fortsätter till den närmaste änden av kroppen. Strängarna pressar nämligen ner stallet kraftigt mot kroppen. Dessutom ligger årsringarna i träet i stallet på tvären mot årsringarna i träet i kroppen. Det betyder att de olika trädelarna inte bara krymper på olika sätt, utan även i olika riktningar.