Näsan och halsen är kroppens första försvar i kampen mot föroreningar och mikrober i luften vi andas. Deras jobb är att filtrera, befukta och värma upp luften innan den når känsligare delar av vårt andningssystem, där den annars skulle kunna göra skada.
En avgörande del av den här försvarsmekanismen är ett lager av små, hårformade strukturer inuti luftröret. De kallas cilier och har ett tunt slemmembran som täcker dem. Luftburna föroreningar, som exempelvis partiklar, allergener, virus och bakterier, fångas upp av det här klibbiga membranet och avlägsnas från luften. Slemlagret fångar och rensar de flesta av de potentiella inkräktarna i luftvägarna och fungerar som en defensiv ”rullbandshiss”
De små cilierna vippar fram och tillbaka många gånger i sekunden för att transportera slemmet genom vår hals. Sedan sväljs det eller hostas upp, och därigenom förstörs det eller oskadliggörs.
Om luften vi andas in har under 40 % RH (relativ luftfuktighet) under en längre tid, så torkar slemmembranslagret ut. Det kan skada cilierna, hämma vår förmåga att filtrera bort föroreningar ur luften vi andas och göra oss mottagliga för luftburna infektioner.
Slemmembranen i våra andningsvägar fångar luftburna föroreningar och de små cilierna transporterar dem till vår strupe, där de sväljs eller hostas ut.
I miljöer med låg luftfuktighet, under 40 % RH, så torkar vårt slemmembran och den mukociliära reningsprocessen hämmas. Det här gör oss mer mottagliga för luftburna infektioner, som influensa eller vanliga förkylningar.