Publicerad: feb 2016 | Journal of Environmental Protection, 7, 855–873

En jämförelse av relativ luftfuktighet mellan två svenska byggnader med olika ventilationssystem

T. Alsmo, C. Alsmo

Sammanfattning

Avsikten med denna studie var att undersöka hur den relativa luftfuktigheten skilde sig mellan två byggnader, den ena med naturlig ventilation och den andra med mekanisk ventilation.

Ett kontorshus i Mellansverige, mekaniskt ventilerat, där de anställda under många år hade klagat på torrhet och dålig kvalitet på inomhusluften, jämfördes med en liknande, naturligt ventilerad byggnad.

Klimatmätningarna inbegrep relativ fuktighet och temperatur inomhus och utomhus under tiden oktober 2014 till september 2015.

Resultat

Mätresultaten inomhus visar att det i allmänhet råder en lägre relativ fuktighet (% RF) i den mekaniskt ventilerade byggnaden än i byggnaden med naturlig ventilation (se fig. 1).

Relativ fuktighet under 40 % indikerar att hälsoproblem kan drabba människor. Fuktigheten faller regelbundet under denna nivå från början av oktober i byggnaden med det mekaniska ventilationssystemet och hålls konstant under denna nivå fram till mitten av juni. Det betyder att denna negativa situation för inomhusmiljön pågår i sju månader. Därefter hålls nivån oftare över 40 %.

För byggnaden med det naturliga ventilationssystemet går RF-nivån under 40 % i mitten av november och stabiliseras över 40 % igen i maj. Det betyder att situationen pågår i fem månader.

Slutsats

Ur hälsosynpunkt skapar det mekaniska ventilationssystemet en mycket låg relativ fuktighet, och det måste man ta med i beräkningen för befintliga system såväl som vid planeringen av nya ventilationssystem.

Med tanke på svenska klimatförhållanden är det därför nödvändigt att ta hänsyn till den relativa luftfuktigheten vid dimensionering och installation av ventilationssystem.

En viktig nationell (svensk) fråga när det gäller att komma till rätta med den torra inomhusluften är myndigheternas krav på ventilationsflöden. Kravet bygger på att upprätthålla en koldioxidnivå som endast sällan överstiger 1000 ppm, vilket styr utformningen av ventilationen. Denna situation späder på den negativa inverkan på den relativa luftfuktigheten och torkar ut inomhusluften ytterligare. Detta krav måste ifrågasättas, eftersom det har visats att det grundas på otillräckligt verifierat material från myndigheterna och där motsvarande nivå inom EU är 5000 ppm.